J 33 Venom. Foto: Okänd / Flygvapenmuseum (PDM)

SVENSKA FLYGVAPNET

Det inträffade många totalhaverier med J 30 Mosquito och 12 st J 30-piloter omkom under åren 1949-1950. Den ursprungliga planen, som var att ersätta F 1:s J 30 Mosquito med J 32 Lansen först 1955, fick omprövas och 1951 fattades ett beslut om att tidigarelägga anskaffningen av ett nytt flygplan som ersättningen för J 30 på F 1 i Västerås.

Flygförvaltningen valde den brittiska de Havilland Venom pga de goda erfarenheterna från de Havillands J 28 Vampire.

I januari 1951 skrevs ett avtal om leverans av 35 flygplan och i juni skrevs ett andra avtal om 25 flygplan. Flygplanet var den tvåsitsiga DH-112 Venom med exportbeteckningen NF.51.

Flygplanens motorer, RM 2A (DH Ghost), var licenstillverkade i Sverige av Flygmotor i Trollhättan (RM 2A användes även i J 29 Tunnan) och fraktades till Storbritannien för att där monteras in i flygplanen innan de levererades till Sverige. Även beväpningen, 4 st 20 mm Hispano automatkanoner, skulle licenstillverkas i Sverige av Gevärsfaktoriet i Eskilstuna. Vidare skulle flygplanen i huvudsak levereras utan avionik då Flygförvaltningen avsåg att flytta över befintlig materiel från J 30 Mosquito.

J 33 nr 33010, DH-112 Venom, vid Chester Airfield före leverans till Sverige, 1953. Foto: RuthAS (CC BY 4.0, Wikimedia)

Det första flygplanet levererades 1952-12-20 till F 1 i Västerås och resten levererades under 1953-1954. Flygplanen fick beteckningen J 33 i Flygvapnet.

Av de 60 beställda Venom kom bara 59 till Sverige. Flygplan 33014 havererade vid starten från flygplatsen Hawarden i Storbritannien och både flygförare och navigatör omkom.

De första 30 flygplanen var av den tidiga versionen NF.2 medan de sista 30 var NF.2A med den nya stjärtbommen (jämförelse i bild 5 uppifrån). Uppgraderingssatser levererades senare för att få de första 29 flygplanen upp till samma standard.

Klargöring på F 1. Foto: Okänd.

Flygplanet var utrustat med radar och kunde användas för jaktförsvar även nattetid och i dåligt väder. Haverierna med J 33 blev endast en fjärdedel jämfört med J 30 och hälften jämfört med J 29.

Det fanns också förslag på en spaningsversion av J 33 som skulle fått beteckningen S 33. Den skulle ha haft både radar och kameror.

AVVECKLING

Under perioden sommaren 1959 till oktober 1960-10-24 fasades J 33 successivt ut ur Flygvapnet och ersattes av J 32B Lansen i rollen som allvädersjakt.

Prisbelönt bild av J 33 Venom under snöoväder 1954. Foto: Kn Bo Bjernekull (PDM, Wikimedia)

Fyra individer (33015, 33022, 33025, 33041) civilregistrerades och flögs av Svensk Flygtjänst vid Robotförsöksplats Norrland (RFN) i Vidsel. Flygplanen var operativa vid RFN under 1958-1968 och användes som måldragare och för utprovning av släpmål.

RFN-flygplanen användes också som följeflygplan till RB 01 Jindivik. Jindivik var ett målflygplan tillverkat i Australien och var Sveriges första förarlösa radiostyrda flygplan (1959-05-11). Det användes vid skjutövning mot luftmål.

RB 01 Jindivik Mk 2 drevs av en turbojetmotor och styrdes via radio från marken eller från ett följeflygplan. Jindvik kan sägas vara den första UAV-farkosten i Sverige. Foto: Torsten Nilsson / Flygvapenmuseum (CC BY 4.0)

Det sista flygplanet pensionerades 1971.

Ett av RFN:s flygplan, SE-DCD (33025), står utställd på Flygvapenmuseum i sin ursprungliga målning som en J 33 (F1-bE).
Ett annat RFN-flygplan, SE-DCA (33015), finns utställd på Västerås Flygmuseum i civil version.

J 33 nr 33015 uppställd utanför RFN Museum i Vidsel. Foto: CurtLL (CC BY-SA 3.0, Wikimedia)